Villa San Michele på Capri är en av Medelhavets mest särpräglade kulturmiljöer, en plats där arkitektur, landskap och berättelser under lång tid har vävts samman. I Axel Munthes tidigare bostad, som idag fungerar som ett kulturinstitut, möts ett känsligt kulturarv som också ska tåla ett stort antal besökare från hela världen. Att arbeta i denna miljö kräver stor varsamhet och varje ingrepp behöver förhålla sig till det befintliga och samtidigt bidra till att platsen fortsatt kan leva och utvecklas.

Ambitionen har varit att tilläggen till Villa San Michele ska upplevas som självklara och tidlösa och som om de alltid har varit en del av huset. I en så stark och känslig miljö är målet att de nya arkitektoniska tilläggen inte tar över, utan stödjer och fördjupar det som redan finns.

Vårt uppdrag har innefattat att vidareutveckla museets caféverksamhet genom ombyggnad och anpassning. Projektet utgår från den första omvandlingen som gjordes redan 2011, då en tidigare lägenhet högst upp i villan omvandlades till café med tillhörande terrass. Denna ombyggnad utgjordes helt på återbruk av befintliga rum och rumsliga kvaliteter och denna princip har varit vägledande även i detta fortsatta arbete. Vi har följt projektet hela vägen, från studier och tidiga skeden till genomförande och har varit kundens rådgivare under hela processen.

Ombyggnaden omfattar en vidareutveckling av caféet och fokus har legat på att inom ett mycket litet utrymme, förbättra funktioner och flöden. Vi har omorganiserat interiören, utökat ett befintligt rum och skapat en mer effektiv och tydlig uppdelning mellan besökare och personal. Samtidigt har barens disposition och inredning arbetats om för att bättre uppfylla verksamhetens behov.

De exteriöra ingreppen har hållits till ett minimum och utförts med stor hänsyn till byggnadens arkitektoniska gestaltning. Två befintliga fönster har omvandlats till dörröppningar för att förbättra tillgängligheten och flödet till terrassen. Dessa exteriöra förändringar är utförda på fasader som vetter mot byggnadens inre terrasser och påverkar därmed inte byggnadens huvudfasader eller visuella uttryck.

Genom hela processen har terrassen varit central. Den utgör inte bara en plats för rekreation, utan är en integrerad del av hela museiupplevelsen. Här möter besökaren både trädgården och det omgivande landskapet med utsikt över Neapelbukten och Vesuvius. Vårt arbete har handlat om att förstärka denna upplevelse utan att konkurrera med platsens befintliga kvaliteter.